Med vapnet mot skallen..

Till slut har hon gjort det. Vicke har klippt sig. Alla med tandläkarfasa kan relatera till den hotfulla känsla när någon håller ett vapen mot skallen på en. Presentkortet har väntat sen i Mars, liksom legat i en låda och stirrat hotfullt mot mig när jag behövt något från den. Till slut gjorde jag slag i saken, ringde dit beställde tid och levde 6 dagar i ren skräck. Efter att christer vägrat stanna hemma från jobbet för vård av neurotisk livskamrat så satt jag där och gnisslade tänder. Summa sumarum, det gick ganska bra, ska bara ge trollskallen några dagar att gro till sig, det handlar ju inte precis om decimeter tänker jag käckt efteråt. jag är stolt över mig själv, jag delar stoltheten med min far som klarat av sitt tandläkarbesök.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0